När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 ropade unga män på partiets valvaka i kör: "Jimmie Åkesson, tja la la la la!" Få kvinnor syntes till. Fortfarande märks mansdominansen i partiet.

Om bara männen fick rösta skulle Sverigedemokraterna vara Sveriges största parti. Men nu är SD:s sikte tydligt inställt på även kvinnliga väljare. SCB:s stora majmätning visade att nästan var femte kvinna i LO-kollektivet sympatiserar med partiet, och man kunde även se en ökning bland utlandsfödda kvinnor.

Anna-Lena Lodenius, journalist och författare med lång erfarenhet av att granska nationalistiska rörelser, har för tankesmedjan Arena idé skrivit rapporten "Antifeministerna – Sverigedemokraterna och jämställdheten".

Det är en läsvärd skrift om Sverigedemokraternas konservativa syn på jämställdhet. Partiet vill skrota pappamånaderna och införa en frivillig sambeskattning. Sambeskattningen slopades en gång i tiden för att den bidrog till att "låsa" kvinnor i hemmet, kvinnor som sedan fick för låg pension att leva på. SD vill även återinföra och utöka vårdnadsbidraget, vars effekt blev att förortskvinnor fastnade i hemmen. SD:s konservatism märks också i abortfrågan, där partiet vill sänka gränsen från 18:e till 12:e veckan.

Arena idé gör rätt i att "varna" för dessa bitar. Att ett konservativt parti däremot ogillar kvotering eller genuspedagogik är inte mycket att höja på ögonbrynen åt. I rapporten citeras bland annat SD-toppen Paula Bieler som har sagt att det är förolämpande att höra att hon skulle vara inkvoterad på grund av att hon är kvinna.

Men det är inget fel på det uttalandet. Vi är många feminister som kritiserar kvotering. Jag undrar om ens särskilt många vänsterkvinnor brinner för kvotering till börsbolagens styrelser. Det finns även ett rimligt missnöje med att en del partier till vänster inte har velat se hedersförtrycket eller problem med kvinnoförtryck i förorter.

Vad gäller just SD:s Bieler kallar hon sig för "feminist". Jag hade gärna läst en kommentar om det i Arena idés rapport. Finns det olika falanger i partiet? Eller ser Lodenius särartsfeminismen som antifeministisk i sig?

Lodenius visar i rapporten hur SD vill framstå som ett välfärdsparti, för förbättrade villkor för kvinnor som jobbar i offentlig sektor. Partiet betonar rätt till heltid och färre delade turer, talar om att höja vårdyrkets status och en mer generös vårdgaranti. Som rapportförfattaren påpekar har SD en bekväm position, eftersom partiet kan lova vitt och brett. Det är svårare när man sitter på makten och bär ansvaret.

En pusselbit jag saknar är det som debattören Markus Uvell nämner i boken ”Bakslaget – radikalt etablissemang, konservativa medborgare” (Timbro). Till exempel instämmer hela sex av tio väljare i påståendet att det inte är något fel på traditionella könsroller så länge man väljer dem själv. Kanske växer SD bland kvinnor för att en del kvinnor helt enkelt håller med dem.

De som däremot inte gör det ska ha klart för sig vad SD:s jämställdhetspolitik går ut på. Arena idés är ett välkommet bidrag.