Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Köpingsfesten: Di Leva toppar

Mannen och miraklet Thomas Di Leva toppar kvällens festyra. Bbl/AT fick ett snack om musiken, politiken och varför han samlar en hårddisk med sig själv.

Annons

När Thomas Di Leva ringer upp ber jag om ursäkt för att jag måste ta fram papper och penna. ”Kör ni journalister med det fortfarande?” säger han och skrattar.

I kväll landar han i Köping.

– Jag har ju spelat här förr. Det är inte så stor skillnad mot att spela i Borlänge eller Tranås.

Är stockholmarna annorlunda?

– De brukar ju beskrivas som svårflörtade, men jag var nyss och spelade på Gröna Lund och det var helt fantastiskt! Överlag har jag en väldigt snäll publik. Jag tror att de har stor förståelse för mig.

Turnén beskriver han som ”låååång”. Tillsammans med musikern Anders Lundström bilar de runt på vägarna. Bra mat och vila är viktigt men här finns inga divalater. Önskemålen inför ett gig handlar om att få lite grönsaker, kex och te.

– Det är ju inte som Diana Ross som beställer en specialbyggd toalett med snittblommor.

Thomas Di Leva är också skivaktuell. I låten ”Drömmen om Sverige” tar han ställning mot rasism och han har sagt att en del fans inte går på hans konserter längre för att han blivit mer politisk.

Får en artist inte vara det?

– Jag tror att man är politisk vare sig man vill eller inte. Att sjunga la la la är ju också politiskt. Jag tar ställning mot rasism och för de äldre. Fastän rasism är på uppgång i Europa så kommer det att vara som en snögubbes kamp mot solen. Det går inte att stå i ett hörn och säga att det här är mitt land när hela världen bygger på affärsutbyten mellan länder.

Både älskad och bespottad på åttiotalet. Näthatad på senare år. Hur tacklar du det?

–Det värsta man kan drabbas av är likgiltighet. Kan man göra en tavla eller ett stycke musik och någon hatar en så betyder det att man har nått in. Artister som bara stryker medhårs är för mig helt ointressanta. David Bowie var som en nagel i ögat. Det var väl tur att han fanns och rörde om i grytan annars hade det blivit så tråkigt.

Under intervjun kommer han tillbaka till hur musikbranschen var förr och hur den är nu. ”Det skulle vara intressant att se om dagens topplistemusik finns kvar om tusen år,” säger han. Själv fyllde han sin hårddisk med eget material 2012.

–Jag kände att det inte går att lita på att samhället sparar åt mig. Nu rensar man ut och raderar sina hårdiskar. Vi lever idag i ett historielöst samhälle.

Är då självbiografin ”Vi måste prata om allt” ett sätt för dig att leva vidare?

– Den kom för att historien måste finnas. Det var viktigt att sitta ner och berätta för en journalist. Nu känner jag att jag kan gå vidare.

Thomas Di Leva spelar på Köpingsfesten i kväll klockan 24.

Annons
Annons
Annons