Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Sven Söderlund - en av dem som byggde Sverige

När man får bud om att en kär person gått bort börjar tankarna gå.
Sven Söderlund föddes 1924 på Hemsön utanför Härnösand.

Sven var en av de yngsta i en barnaskara på tolv barn. Familjen försörjdes av ett litet jordbruk och av strömmingsfiske så mat fanns alltid på bordet.

Sven såg bra ut, var en duktig dansör och var modernt klädd. Han gick ofta till Folkets park. En onsdagsdans träffade han Gunvor, dansade och följde henne hem. 1948 stod bröllopet i Härnösands domkyrka.De styrde sitt lilla flyttlass till Köping där Sven började sin bana på Köpings Mekaniska Verkstad på Glasgatan som verktygskontrollant. De hyrde ett par rum på övervåningen i en villa på Marieberg, samtidigt som Sven byggde på det egna huset en bit därifrån. Efter jobbet for han hem på cykeln, åt kvällsvard och fortsatte sedan till sena kvällen på bygget. Han berättade ofta om hur han grävde ut grunden för hand i höstmörkret och om hur de blivande grannarna hjälpte varandra med de svårare momenten.

Snart föddes tre pojkar

som på somrarna fick sällskap av sin något äldre morbror. Sven var engagerad fackligt som ordförande i verkstadsklubben Metall på Volvo under 16 år. Han var också kommunalpolitiker och hade uppdrag som nämndeman i Köpings tingsrätt med mera.

Han hade en stark tilltro till socialdemokratin, han trodde på en bättre framtid för folket och han var en sann idealist. Han vägrade till och med att prenumerera på ortens tidning som var liberal. Många gånger var det hetsiga diskussioner vid köksbordet angående de politiska händelserna, då sönerna ville sätta sin far på prov.

Den privata Sven var en person som tog på sig förkläde och diskade efter middagen. Han satte på kaffe och tinade upp en längd i ugnen. Han var rädd att den skulle bli för torr, så därför fick vi doppa mittendelen, som fortfarande var frusen, i kaffet.

I hemmet fanns plats för alla. Det var sällan tomt på besökare och alla fick sig något till livs. I familjealbumet finns bilder som visar hur Sven och de tre sönerna bygger ut huset. Det blev för trångt när barnbarnen började komma och det blev många som skulle äta sig mätta vid ett rikligt dukat bord.

I gengäld hjälpte Sven sina söner att bygga sina hus, både med goda råd och rent praktiskt.

Som farfar var han den som resonerade med barnen, såg på när de lekte och lärde dem att förstå hans lite torra humor. Ofta fick barnbarnen följa med på utflykter i Volvon (naturligtvis).

Sven Söderlund var också en man som kunde gå på shoppingtur för att köpa presenter till barnbarnen när han var på resa. När släkten utökades med barnbarnsbarn blev de en stor glädje för Sven och Gunvor. Barnen var alltid efterlängtade och kom ofta på besök trots långa resor.

Inte så många vet att han var duktig på att spela munspel. Ibland kunde han ta fram munspelet och, sittande på kökssoffan, spela ”Kväsarvalsen” eller något annat. Det sägs att svågern Stig lärde sig dansa brudvalsen till Svens munspel. Trots sjukdom var Sven engagerad i samhällsdebatten och världen omkring sig ända in i det sista. Med honom försvinner en av dem som trodde på rättvisa, lika värde och demokrati. Han var en av dem som byggde Sverige.

Med Sven försvinner också en stor och trygg del av livet för Gunvor, Torgny, Stellan och Thomas och deras familjer.

Marita Tingström

Annons
Annons
Annons