Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arne Eklöw - inspiratör och mentor

Arne Eklöw föddes 1924 i Värmland.

Annons

Arne Eklöw

Arne har berättat för mig hur han redan i mycket tidiga år blev intresserad av fåglar

och hur han försiktigt smög närmare för att memorera utseende och läten, för att sedan snabbt cykla hem till sin morbror i grannbyn. Morbrodern hade i sin ägo Nordisk

familjebok i en väldig massa band. Där försökte Arne artbestämma vad han sett.

Det dröjde flera år innan den första kikaren kunde inhandlas, fågelböcker fanns knappt på den tiden. Så småningom flyttade Arne till Örebro och kom att hamna i kretsen kring Erik Rosenberg, ”Svensk ornitologis fader”. Om denna tid berättade Arne hur de cyklade till Kvismaren, Oset och andra kända fågellokaler runt Örebro.

Han blev medlem i Ornitologiska klubben i Örebro och var så hela livet. Med dem åkte han ofta till Öland om vårarna.

Sen hamnade Arne i Köping på 1960 talet och blev orten trogen intill sin död. För oss som unga fågelskådare och fältbiologer var han en stor inspiratör och mentor som med sina stora kunskaper, inte bara om fåglar utan allt som hörde naturen till, fick många av oss ungdomar att få ett stort och livslångt intresse för naturen.

Arne satt som sekreterare i Köpings biologiska förening, senare Köpingssektionen av SNF.

När vi 1989 bildade Hedströmsdalens ornitologiska förening var det självklart för oss att redan från början göra Arne till hedersmedlem i traktens första fågelförening.

Hand i hand med sitt stora intresse för fåglar och natur fanns hans stora engagemang för miljö och naturskydd. Han var med och kämpade för att rädda Norsa strandängar på 70-talet, den gången förgäves. Det var med stor sorg som han och vi andra kunde se hur man vräkte ut stenmassor och sprängsten på våtmarken och förvandlade denna fantastiska fågellokal till en stenöken.

Arne citerade ofta det då sittande kommunalrådets ord ”Fåglar har vingar och kan flytta på sig”! Ja, så såg man på naturvården på 1970-talet, i alla fall i vissa kretsar! Desto större var då glädjen när restaureringen av Norsa våtmark och hagar började på 1990-talet. Vid invigningen av den nygamla fågellokalen 2005 var Arne en av invigningstalarna. Jag vet att han var mycket glad och nöjd med att ”hans” Norsa hade återuppstått, nu till och med bättre och finare än innan förödelsen!

Arne blev aldrig någon stor vän av den delen av fågelskådandet som har blivit så vanligt i dag där många åker land och rike runt i jakt på rariteter och räknar X, och som ser det som det viktigaste med skådningen. Nej, Arne kunde glädjas lika mycket åt vårens första sånglärka, och att konstatera att ”svartmesen har alldeles som en liten tofs uppe på hjässan”, som om någon raritet hade landat på maden i Norsa.

Nu har Arne lagt kikaren på hyllan efter en längre tids sjukdom. Vi som kände honom som den levnadsglade och äkta fågelälskaren saknar honom och hans sätt att inspirera sin omgivning.

Vi ska vårda hans minne och försöka föra vidare de lärdomar och värderingar han gett oss.

Hedströmsdalens ornitologiska förening

Lillebror Hammarström

Annons
Annons
Annons