Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Knuts bild av kyrkan fick klockorna i tornet att ringa

En av de första jag lärde känna var Knut. Han kom till kyrkan för att lyssna på orgelkonsert, och efteråt kom han fram och hälsade på mig och därmed var bekantskapen gjord.

Annons

Under mina studieår vid akademien i Stockholm tjänstgjorde jag som vikarie vid Stockholms citykyrkor och därefter som ordinarie i Järna, jag trivdes bra där men efter 3-4 år blev organisttjänsten i Köping ledig. Att få en ny tjänst innebär att lära känna många nya människor. En av de första jag lärde känna var Knut. Han kom till kyrkan för att lyssna på orgelkonserte, och efteråt kom han fram och hälsade på mig och därmed var bekantskapen gjord.

Vid den här tiden bodde jag i centrala Köping och gick varje dag när jag gick förbi Stora torget såg jag Knut står där med sitt staffli. Då brukade jag gå fram och hälsa på honom och vi hade så många trevliga pratstunder! De handlade mest om konst, det var ju inte mitt område men jag försökte så gott det gick.

Vid den här tiden var lilla Köping en stad på uppgång. Där rådde arbetsglädje och framtidstro.

Jag kommer ihåg när Knut gjorde sin vackra bild av Köpings kyrka, den gjorde han uppe vid kyrkan. Han gick runt och gjorde sina ögonmått.

Det finns ju idag så kallad modern konst, säkerligen utförd av framstående konstnärer. Och modern konst kände naturligtvis Knut till, men han ville ha en konst som även de som stod längst ner i samhället kunde ta till sig och få en konstupplevelse av, och bli allas egendom.

När så skedde var det Knuts största lycka! Som konstnär gick han därför i de gamla mästarnas fotspår.

Han följde sin och gick sin väg rakt fram. Det gjorde att jag ansåg att Knut både som konstnär och människa hade hög andlig resning!

Om vi betraktar några av Tessins byggnader, som till exempel Köpings kyrka, så har han på något underligt sätt fått byggnaden att leva och det uppfattade Knut.

Så om vi ser på hans vackra bild av kyrkan så är det nästan så att man hör klockorna i tornet ringa.

Vi kan nu bara böja våra huvuden och önska att Knut får vila i frid. Och jag vet att hans minne kommer att vårdas lång tid framöver.

Annons
Annons
Annons