Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Milly Åkerlund följeri systrars spår

Det är så även  den yngsta i den åkerlundska syskonskaran tar sig fram - på hästryggen.

Annons
Milly Åkerlund med tävlingsponnyn Pagali.

– Den tionde hästen är på väg, säger Milly och ler i kapp med solen där vi sitter på stentrappan i dåsig vårvärme.

Hon har nära till skratt och smilgropsleenden, Milly Åkerlund. Kanske är det också därför hon har en tävlingsponny som ena gången hamnar bland de främsta, andra gången busar sig igenom dressyrprogrammet. För att hon som ryttare kan ta lekfullheten för vad det är, och kan skratta åt det hela.

– Han är bara sån, Pagali. Men ibland får jag beröm för att jag parerar honom bra. Det är ju ingen idé att hindra honom, busandet kommer i alla fall förr eller senare.

Det verkar inte bekomma henne nämnvärt. Samtidigt poängterar hon att det Pagali nu kan, det har hon lärt honom. Och menar då att han kunde fatta skritt, trav och galopp när han lånades ut till familjen som fyraåring. Ingenting annat. Skolorna är Millys förtjänst.

Och så förklarar hon ordet skolor, rörelser som hästen utför i dressyrprogrammet.

På den här gården i Vedbo pratas det fackspråk, bland systrar och bror, hästintresserad mamma, och en pappa som inte har kunnat undgå att få del av allt hästprat.

Men från allra första början var inte Milly speciellt hästintresserad.

– När jag fick ta över vår ponny Salvia och fick något eget växte intresset. Före det flaxade jag mest runt.

Salvia är ponnyn som också Millys systrar Ida och Sara tränat och tävlat. Mamma Eva lärde Milly att rida. Kunskaperna slipades till på privatlektioner för olika tränare. Det har hon haft nytta av.

– Man ser på hur folk rider, om de lärt sig på ridskola eller privat.

Milly går liksom Sara på ridsportgymnasiet i Strömsholm. Men det tog ett år på naturvetenskapliga programmet innan hon kom in, så det första årets vanliga skolämnen har hon redan fixat. Skönt – då blir det ännu mer tid för hästarna där hemma.

Det är också här Milly hoppas kunna starta sitt egna företag så småningom. Att hon ska hålla på med hästar i framtiden är självklart, som tränare eller beridare, kanske med uppfödning. Två av familjens egna föl har hunnit bli tre år och går nu med en inköpt unghäst i hagen. Milly, Ida och Sara hjälps åt att rida in dem.

– När vi håller på med unghästarna är vi alltid två, ifall något skulle hända.

Ett och annat har redan hänt. I somras bockade Pagali av Milly när hon red barbacka i paddocken.

Hon minns inget mer än bocksprången, sen är det svart.

– Jag fick hjärnskakning och var tvungen att ta det lugnt en vecka.

Sen ler hon igen.

Jag frågar om rollen som lillasyster och om konkurrensen mellan systrar som tävlar i samma grenar, men än så länge i olika klasser.

– Det är inga problen, säger Milly. Man tävlar mest mot sig själv.

Och medger att det nog är en sak att vara lillasyster, och en annan sak att vara en bland andra

Milly Åkerlund

Fyller: 18 år den 3 maj.

Familj: Mamma Eva, pappa Mats, syskonen Ida, Linus och Sara samt sex mopsar, katter och ett stall fullt med hästar.

Tävlar i: Ponnydressyr på regional nivå. Nästa år tävlar hon på stor häst.

Körkort: Snart.

Pojkvän: Nej.

Bästa sida: Glad nästan jämt.

Sämsta sida: Kunde ta för mig mer.

Inspirerad av: Anky van Grunsven, dressyrmästarinna från Holland.

Inte i garderoben: Volangkjol. Gillar mode, har egen stil, men lägger hellere pengar på ridkläder än annat.

Önskar mig: Ett ridhus vore bra!

Annons
Annons