Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Oksanen: Missbruka icke D-ordet

Ledare

Det är inte lätt att begripa det där med demokrati. Särskilt inte när det för många är odemokratiskt om de inte får sin vilja igenom. Inte heller blir det lättare att demokrati inte per automatik är att majoriteten alltid vinner.

Kung Carl XVI Gustaf talar vid Riksmötets öppnande 1975.  Bakom kungen (t.h.) står prins Bertil (främre raden 3:a fr.v). Närmast i bild (främre raden 1:a fr.v.) står statsminister Olof Palme (S).

En demokrati som bara blir räknefråga om vem som är majoritet riskerar snabbt att övergå i majoritetens förtryck av minoriteten. Här skulle ett nytt budord behöva införas i sociala medier - du skola icke missbruka Demokratins namn. '

Den svenska demokratin är djupare än den enkla majoriteten. Rösthandlingen vid ett val är bara en del i ett system som hänger samman likt ett ekosystem. Utan fria och oberoende medier med granskande journalistik kan inte beslutsfattare ställas till svar.

Utan grundlagar som skyddar individens fri- och rättigheter kan en tillfällig svängning i ett val orsaka stor och varaktig skada på samhället. Tänk om äganderätten skulle slopas över en natt i valet 2018, eller att människor med viss etnicitet skulle tvingas bära märken på kläder

Demokratin dör också om inte rättssäkerheten och likheten inför lagen garanteras. Om rätten till religionsfrihet, yttrandefrihet och mötesfrihet undergrävs så byggs undergången för demokratin.

Läs mer: Lyssna inte på sirenerna efter sommaren då världen blev galen

Samtidigt finns det andra skydd, som gör att den enes yttrandefrihet inte får gå ut över andra. Du får inte filma dina grannar i sovrummet och hävda att du får publicera det med hänvisning till yttrandefriheten. På samma sätt får du inte hetsa mot folkgrupp eller ljuga ihop saker i syfte att skada andra människor.

Demokrati är en balansakt som kräver ödmjukhet. Den karaktäriseras av tolerans, pluralism och öppenhet, men också en vilja att skydda de som inte är starka nog. De folkvalda står under rättsväsendet, inte över rättsväsendet.

Det handlar också rätt mycket om anständighet och om den romerska dygden gravitas. Begreppet är svåröversatt men värdighet, allvar, tyngd, viktighet och ansvarstagande är några beskrivande ord.

Mer av den romerska dygden gravitas efterlyses i svensk politik.

Det är detta politiska system som kallas för liberal demokrati, eller sekulariserad västerländsk demokrati om man så vill. Det här systemet är utsatt för dagliga angrepp från extremhöger, från extremreligiösa och från extremvänster.

Men det som håller på att ske är att även de som tidigare varit en del av de som upprätthållit systemet nu har sällat sig i de dagliga systemattackerna. Det kan riktas mot medierna, riksdagen, regeringen eller någon annan del av samhället som är ”värdelöst” och ”borde ställas inför rätta”.

Och för att vara tydlig är det viktigt nu att påpeka att systemet aldrig är utan fel och aldrig ska kunna undgå kritik. Kritiken är en del i vad systemet behöver ha för att kontinuerligt underhålla sig själv. När något slutar att fungera får det konsekvenser, kedjan är aldrig starkare än svagaste länken. Ett brott på en vattenledning gör att du står utan vatten i duschen, oavsett hur bra dina egna ledningar är. En välmående liberal demokrati letar felen och åtgärdar löpande. Det är ett lärande system som vill bli bättre.

Men denna febriga vilja att riva, att misstro och hela tiden kritisera utan vilja att laga, fixa eller komma med bättre lösningar blir som ett kliande sår där klådan ökar i takt med att såret blir större.

I en tid när högljudda röster ropat att exempelvis den numera skrotade decemberöverenskommelsen var odemokratisk. eller de febriga ropen från framför allt vissa Moderater och Sverigedemokrater om att fälla regeringen Stefan Löfven eftersom det bara är en minoritetsregering så är det värt att påminna om vilket parlamentariskt system av liberal demokrati vi valt.

Läs mer: Då sanningen försvinner väntar den postdemokratiska världen

Vi behöver också fundera på om det behöver förändras något för att få ökad acceptans bland denna del av väljarkåren.

Sverige tillämpar något som heter negativ parlamentarism. Det betyder att en statsminister inte behöver riksdagens stöd utan bara tolereras av riksdagen. Det innebär att 175 riksdagsledamöter aktivt måste rösta emot en statsministerkandidat för att stoppa den personen.

Och här kommer vi till kärnan i många moderaters missnöje. Fredrik Reinfeldt (M) provade inte att sitta kvar på valnatten 2014 för att se om SD var beredd att rösta bort honom aktivt (vilket de troligen hade gjort).

Och här kommer vi till kärnan i många moderaters missnöje. Fredrik Reinfeldt (M) provade inte att sitta kvar på valnatten 2014 för att se om SD var beredd att rösta bort honom aktivt (vilket de troligen hade gjort). Istället avgick Reinfeldt eftersom de rödgröna blivit större än Alliansen.

Bara 132 av 349 riksdagsledamöter röstade för Löfven som statsminister.

När Löfven valdes till statsminister 2:a oktober 2014 röstade 132 socialdemokrater och miljöpartister för medan 49 Sverigedemokrater emot. Alliansen och Vänsterpartiet lade sina röster, alltså 154 röster. V gjorde det i protest mot att man inte släpptes in i regeringen. I teorin innebär det att så länge alla andra ”tolererar”, alltså lägger ned sina röster, kan även riksdagens minsta parti bilda en enpartiregering.

Om Sverige istället tillämpade en positiv parlamentarism skärptes kravet på att regeringen måste ha ett aktivt förtroende från riksdagen. Då skulle det krävas 175 ja-röster, något som till exempel Tyskland tillämpar. Det skulle påverka de politiska partierna på så sätt att en majoritet skulle behöva bildas aktivt.

Ställningstaganden skulle ställas till sin spets, men budgetfrågan skulle bli enklare. Efter valet 2018 riskerar Sverige att få in hela nio partier i riksdagen, men det kan också bli så få som sex (om MP och KD åker ut och Fi inte kommer in).

Det är klart att röster uppsplittrade på många partier gör det svårare att bilda regering. Ett sätt att tvinga partierna att tänka om partikonstellationer är att höja 4-procentsspärren rejält, säg till 7 procent!

Det skulle tvinga fram processer som eventuell valsamverkan mellan L & C samt kanske KD, om inte KD väljer M. På vänsterflanken tvingas V, MP och Fi till strategiska vägval.

Statsvetarprofessorn Lars Lewin förordar en annan modell tillsammans med positiv parlamentarism, det är att byta valsystem helt och lämna det proportionella valet bakom sig för ett majoritetsvalsystem. Det är ett ”winner takes it all”-system som finns i USA och Storbritannien. Då skulle Sverige delas upp i 349 valkretsar som skulle ha ca 30 000 invånare vardera.

Dock är det en politisk omöjlighet att få igenom, menade Lewin 2014 eftersom vi i praktiken skulle få ett tvåpartisystem och kanske på sin höjd en handfull riksdagsledamöter från ett par andra partier. Lewin pekade då på att decemberöverenskommelsen faktiskt ändå då var det bästa sättet att hantera riksdagens budgetkaos.

Men kanske är en framkomlig väg idag att skruva om Sverige till positiv parlamentarism och höja spärren. Sålla agnarna från vetet. Få en stabilare majoritet i riksdagen.

Men kanske är en framkomlig väg idag att skruva om Sverige till positiv parlamentarism och höja spärren. Sålla agnarna från vetet. Få en stabilare majoritet i riksdagen. Återvinna förtroende och legitimitet för parlamentarismen.

Men bara det räcker inte heller.

Vallokal 2014.

Den liberala demokratin med dess värderingar och rättssystem är för värdefullt för att nötas sönder i den vredgade Facebookerans tidsålder. En era där upprepningar blir till egna sanningar oavsett om de är det från början eller inte.

Att vårda värderingarna och informera de frustrerade om hur det egentligen fungerar är ett ansvar som partier, studieförbund, skola och press svikit. Och det har skett under alldeles för lång tid.

Det duger inte, här behöver många tillsammans folkbilda på allvar.

Nu.

Att hela tiden försöka förbättra systemet, hitta luckorna och ha en klangbotten i sin samtids synsätt är sätt bygga för framtiden. Det är också så oerhört mycket bättre än att skrikandes bränna ned hela huset, för det är vad som sker om väljarna inte förstår demokratins spelregler.

Och vid brandfacklorna väntar den starkes rätt, diktatur och förtryck.

Den vägen kan vi från historien.

Läs mer: Efter dårskapens väg väntar barbariet

Detta är en ledartext av Patrik Oksanen, som skriver om säkerhets- och försvarspolitik för flera av MittMedia-koncernens liberala och centerpartistiska ledarsidor. Oksanen är till vardags politisk redaktör för Hudiksvalls Tidning (c) samt för närvarande tf politisk redaktör på ÖP.

Annons
Annons
Annons