Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Snedvriden vargdebatt

Insändare

All heder åt signaturen Lars, som i sin insändare (12/3) ”Människan äger inte naturen” försöker styra skutan rätt igen.

Kan snedvridningen bero på att det alltför ofta är ”fel” människor som gör sig hörda: uppskrämda personer eller passionerade jägare.

Vår sagoskatt är full av skräckhistorier om Gråben eller Ulven. Man vågade inte ens nämna vargens rätta namn för risken att den skulle komma fram ur skuggorna.

Eller är vargskräcken i våra dagar bara en fobi. Likt spindelfobi, eller omotiverad rädsla för ormar och möss. Flygrädsla hör också dit.

Gemensamt för dessa åkommor tycks vara att alla argument, statistik eller fakta inte biter det allra minsta.

Den faktaartikel som publicerades den 1 februari och andra liknande går spårlöst förbi, tyvärr, tyvärr.

Så våra jägare! Vad är det för tanke som driver en person att plocka fram geväret ur vapenskåpet och ge sig ut i skogen på jakt: Hunger?

En liten historia kan kanske belysa. För ett halvår sedan gick jag ut på en tur i skogen tillsammans med en jaktintresserad kamrat.

På en sten vid en bäck mitt i strömfåran satt en utter. En fantastisk syn. I bakgrunden kluckade duvor, vattnet porlade, solen tittade fram och vattendroppar glänste i pälsen på det smidiga djuret.

En oförglömlig naturupplevelse, magisk stämning. Men stämningen bröts när min kamrat hov upp sin röst: ”Ja, nu skulle man haft bössan med sig.”

Så tänker en ”riktig” jägare, men en sådan person är samtidigt troligtvis en mindre omdömesgill debattör i natur- och vargfrågan.

Så alla föraktade ”vargkramare”, innan skutan helt går i kvav, hov upp er röst och ge debatten litet sans och reson.

Arboga

Landsbygdsbo

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons