Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför sade vi nej

Annons

Frågan om hundar i vården är inte helt enkel eller självklar. Den har diskuterats på enhetschefsträffar/ledningsmöten i vård- och omsorgsförvaltningen under våren 2010. Det finns många olika aspekter, några självklara och andra inte lika lätta att lösa på ett sätt så att alla blir nöjda.

Jag kan säga att denna grupp av chefer och ledare inom vård- och omsorgsförvaltningen har vänt och vridit på frågan utifrån många olika håll. Gruppen består av, som jag ser det, kloka personer med lång erfarenhet av arbete i vård och omsorg.

Det är känt att djur i vården är en positiv faktor för dem som bor på någon form av särskilt boende och att det medför mycket positiva faktorer i verksamheten. Därför är det givetvis positivt om våra medarbetare kan ta med sig sin hund för att sprida denna positiva glimt i verksamheten.

Nu är det ju tyvärr av olika skäl inte så att alla hundägare kan ta med sig sin hund till arbetsplatsen. Det kan vara olämpligt, om någon på arbetsplatsen är rädd eller har en allergi till exempel.

När den diskussionen dyker upp och medarbetare tycker att de blir olika hanterade trots att de arbetar i samma verksamhet känns det inte lika enkelt.

Det finns medarbetare som känt sig kränkta av arbetsgivaren för att de fått besked om att det inte är lämpligt med hund i just den verksamhet där man arbetar.

En annan aspekt som dykt upp är att man som ansvarig på en enhet inte alltid vet hur hunden reagerar i olika situationer. Vi arbetar med människor med olika former av funktionshinder och det kan ibland uppstå situationer där en hund kan uppleva

att ägaren blir utsatt för någon form av hot eller att någon uppträder på ett sätt som inte hunden kan förstå och då kan den reagera på olika sätt. I värsta fall gå till någon form av försvar och då kan andra människor hamna i ett utsatt läge.

Diskussionerna har ofta rört sig om vilket ansvar man har som enhetschef om något sådant händer och hur man som ansvarig för verksamheten ska kunna veta att hunden inte i ett utsatt läge agerar på ett sätt som kan vara svårt att hantera.

Om man ser diskussionen utifrån hunden Ludde kan svaret te sig enkelt, men i ett större perspektiv finns det inte endast enkla svar.

För oss som arbetar i en så stor och omfattande verksamhet med så många olika perspektiv blev frågan inte lika lätt att besluta i. Självklart har vi en önskan att våra verksamheter ska vara av så bra kvalitet som möjligt och vi vill att de som bor hos oss ska ha en så bra miljö som möjligt och att alla ska känna sig trygga i den miljön. Vi har i Köping en otroligt bra vård och omsorg och det ska vi givetvis fortsätta att ha.

Avslutningsvis så vill jag tala om att jag aldrig har uttalat att hunden Ludde har ”nafsat” någon person, det måste ha uppstått någon form av missförstånd när jag och reportern talades vid via telefonen.

Jag vill också tala om att vi givetvis är beredda att ta upp frågan igen internt i vår verksamhet och se över om vi kan finna en lösning där så många som möjligt kan bli nöjda.

Vård- och omsorgschef, Köping

Lillemor Quist

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons
Annons