Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Alla barn älskar inte lovet

Insändare

Under nästa tio veckor kommer hundratals barn i Sverige att gå och lägga sig med en klump i magen.

En klump som känns ända in i hjärtat. Oro, sorg och skam för vad man ska säga när klassen är återsamlad efter sommarlovet kommer att hålla barnen vakna under natten. En och en annan kommer att ljuga för sina klasskamrater. Men de flesta kommer att titta ner i bänken och svara ärligt på lärarens och klasskamraternas fråga ”Vad gjorde du i sommar?”.

För många barn i fattiga familjer betyder sommarlovet att se sina kompisar åka bort och att själv stanna kvar hemma hela sommaren.

Att själva bli lämnade ensamma om dagarna för att mamma och pappa inte har råd att ta semester. Ett sommarlov där kommunens badhus har för högt inträde och avgiften för kollot är för dyr.

Den politiska debatten om barnfattigdom handlar ibland om hur många fattiga barn det finns i Sverige, olika definitioner av begreppet och förklaringar till varför det ser ut som det gör.

Men barnfattigdom handlar inte om siffror. Det handlar om en verklighet för barn som upplever att de står utanför.

Det handlar om att se barnet bakom siffrorna, varje barns berättelse om hur det blir när de alltid måste avstå från sådant som kostar pengar.

Det finns två sätt att mäta fattigdom: Absolut fattigdom = du svälter. Relativ fattigdom = du ligger långt under den ekonomiska nivå som majoriteten av befolkningen har att röra sig med.

Det handlar inte om enstaka

tillfällen då barn inte har råd utan om den samlade effekten av att aldrig ha råd och alltid vara utanför.

Det är i dag förenat med stor skam att vara fattig, man tvingas att hålla

masken inför omgivningen som räknar med att alla i stort sett har det likadant.

Klassamhället existerar i allra högsta grad i Sverige 2012 och klyftorna bara ökar.

Vad hände med välfärden, tryggheten och solidariteten? Och vad hände med medmänskligheten, viljan att värna och ta hand om varandra, i synnerhet våra barn?

Anneli Karlsson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons