Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Bara inte Danny skräller...

Om förra veckan handlade om Björn Ranelid är den här veckan helt tillägnad Danny. Fast på ett lite omvänt sätt. Om Danny ska skrälla i kväll betyder det att han åker ut. Eller gud förbjude bara går till Andra Chansen.

Nina Andrén, Bbl/AT:s melodifestivalskrönikör, med rötterna i Köping.

Pressen på pojkspolingen är enorm. Och så ska det såklart också vara om man är så kaxig att man ställer upp igen året efter att man snubblade på målsnöret. Och säger rakt ut att man vill vinna. Tittarna blir extra kräsna då. Förväntar sig betydligt mer än av någon annan i startfältet. Att kvällspressen och samtliga schlagerbloggare dessutom höjer låten – och scennumret – till skyarna ökar förväntningarna ytterligare. Kan folk bli besvikna efter all hype? Nja, några få griniga typer kanske inte tycker att låten är så a-a-amazing som titeln utger sig för att vara men de allra flesta kommer att inse att det är en näst intill perfekt Melodifestivalsvinnare. Säger inte helt perfekt eftersom jag redan vecka ett startade taggen #LoreenTillBaku på Twitter. Men fan vet. Jag börjar bli osäker på vad jag vill nu efter att ha sett genrepet i Malmö. Dannys dansnummer med självlysande detaljer på dansarnas och hans kläder är så sjukt snyggt att det vore oetiskt av oss att inte låta hela världen få ta del av det. Det är det häftigaste scenframträdandet någonsin i Melodifestivalen. Förmodligen i hela Sveriges musikhistoria. I klass med de stora musikgalorna i USA. Nej, jag överdriver faktiskt inte. Nu är jag också där och hypar upp Danny. Förlåt. Men jag kan inte låta bli. Låten då? Den ÄR bloody a-a-amazing på riktigt den också. Det är däremot Euphoria också i mitt tycke. Men den diskussionen kan vi ta i Globen. I kväll finns inget annat scenario än en jordskredsvinst för Danny Saucedo.

Så om vi lämnar D-Boy för en stund och pratar om de andra artisterna. Hm. Rock är den nya schlagern och därför får stabila Dynazty den andra direktbiljetten. Är man dessutom ett rockband ihopsatt av Peter Stormare som sjunger en låt med väldigt mycket schlagerbotten borde saken vara biff. Om jag har rätt i detta lär ni hitta en Charlotte Perrelli i tårar innan kvällen är slut. Hennes tre minuter på scenen har kostat multum. De har till och med släpat in en stor projektorskärm i Malmö Arena som ska ge det där lilla extra. Det återstår att se hur det gör sig på TV. Inne i hallen blev det mest ett jaha och en axelryckning. Inte värt pengarna om ni frågar mig.

I övrigt finns inte så mycket att säga om kvällens låtar. Melodi nummer två och sex vill jag helst tiga ihjäl och aldrig någonsin höra talas om igen. Kan vi komma överens om det?

Och årets ”guilty pleasure” går till: Christer Sjögren och Lotta Engbergs nostalgiflört. Kommer på mig själv med att sitta och le fånigt när den spelas. Ja, efter att Sjögrens basröst först fått mig att hoppa högt några gånger. Men jag vet inte, det kanske bara är ett tecken på att jag håller på att bli gammal? Jag Raneliddansar åtminstone inte än!

Nina Andrén

FAKTA: Kvällens artister

1. Charlotte Perrelli – The Girl

Perrelli gör comeback med ett tuffare sound som ändå doftar välbekant ABBA-schlager. Och på scenen stuffar hon runt i sina extremhöga klackar i ett snyggt Beyoncé-nummer. Det låter som alla rätt på pappret men är inte en självklar vinnare i det här startfältet.

2. OPA! – Allting blir bra igen

Webbjokern kom tillbaka, allt är förlåtet. Hade de här grek-svenska killarna tävlat där skulle de åkt ut med ändan före i ett tidigt skede. Ofattbart dåligt. Och tråkigt. Usch! Grekisk musik som kan vara så bra. OPA är mer som tzatzikin man glömt längst in i kylskåpet i en månad… Eller ett år.

3. Dynazty – Land of Broken Dreams

Om Dead by April kunde vinna sin deltävling med growl och pojkbandsrefräng är Peter Stormares Dynazty i Globen innan första pyrot ens hunnit smälla på scenen. Lättillgänglig schlagerfierad pudelrock med gitarrsolo och felfri sångare. G:son vet vad Svenssons går igång på.

4. Lotta Engberg Christer Sjögren – Don’t Let Me Down

Lasse Holm-låt med två av de mest folkkära artisterna i Sverige. Vill man vara elak är det uråldrig tysk dansbandsschlager. Vill man vara snäll är det charmig gammelschlager med nostalgitopping. Krille Krokodil gick till Globen med I Love Europe. Glöm inte det.

5. Hanna Lindblad – Goosebumps

Får inget riktigt grepp om låten. En popbagatell signerad Linda Sundblad som själv tävlade ifjol. Musikal-Hanna är grym och dansar sig svettig men förtjänar ett starkare bidrag för att kunna skrälla. Musik för ingen som min kompis kallar det. Gåshud sa du? Eh, nej knappast.

6. Axel Algmark – Kyss mig

Vi börjar med att säga så här: De som älskar Håkan Hellström kommer inte vilja kännas vid den här pastischen. De som hatar Håkan kommer inte att rösta på det här heller. Då är det bara barnen kvar som kan tänkas tralla med och tycka att den spattige Axel är rolig. Själv får jag krupp av både låt och framträdande.

7. Lisa Miskovsky – Why Start A Fire

Polerade stilfulla framträdanden och välproducerade låtar som kräver tid är inte årets melodi, tyvärr. Miskovsky står rätt upp och ner och låter singer songwriter-musiken tala men för döva öron. Synd. Jag gillar såklart det här massor men ingen kommer fatta förrän det blir en radiohit. Typiskt.

8. Danny Saucedo – Amazing

Att Danny dundrar till final är den lättaste tippningen i år. Amazing ÄR bättre än In the club. Den är mindre tjatig, känns varmare och är faktiskt precis så bra som man förväntar sig när förra årets silvermedaljör kommer tillbaka. Lägg sen till dansen, Dannys leende och de självlysande kläderna på scenen och Eric Saade kissar ner sig av avundsjuka. Lätt bäst!

Nina tippar:

Globen: Danny Dynazty

Andra Chansen: Christer/Lotta Charlotte Perrelli

5. Axel Algmark

6. Lisa Miskovsky

7. Hanna Lindblad

8. OPA!

Annons
Annons
Annons