Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna Anderssonberättade om sorgen

Artikel 7 av 10
Dokument Vikbo
Visa alla artiklar

Anna Anderson miste sin familj i flygkraschen. Fem år efteråt ställde hon upp på en intervju i Svenska Dagbladet. Här på bblat.se har vi saxat en del av den intervjun.

Annons
Anna Andersson förlorade sin familj när Lansen-planet kraschade in i huset.

Det har gått över fem år nu. Fem år kan vara en lång tid. Eller en mycket kort. Hur långt vågar man gå? Hur djupt får man peta i en människas inre? Innan man vet måste man vara försiktig.Hon tar ned ett porträtt från bokhyllan. Det föreställer en äldre man i folkdräkt.

- Han var så händig med allt på gården. Duktig på alla vis. Spelman var han också, med i spelmanslaget. Och duktig skytt. Han fick många priser. Alla tiders karl, Axel.

- Under hela vårt samtal är detta enda gången rösten darrar. Anna Andersson blir en stund stående med porträttet. Så sätter hon tillbaka det.

- Först visste jag inte om jag skulle ha familjekorten framme. Jag kunde inte låta bli att gråta. Så tänkte jag: det blir bättre att se dem varje dag. Och tiden gör i alla fall sitt. Det blir som ett tecken.

- Men töcknet förmår inte sudda ut händelserna, gör dem bara lite avlägsnare, mindre svåra att umgås med.

Anna Andersson i en osignerad tidningsintervju i Svenska Dagbladet, fem år efter tragedin i Vikbo utanför Köping då hon miste sin make Axel, sonen Erik, sonhustrun Ingegärd och sitt barnbarn Lena, sex år.

FOTO: PRIVAT

Annons
Alla artiklar i
Dokument Vikbo
Annons